Ett tu tre på marken.
Några fina saker.
Att sitta i sängen med avokado, te och ett ritblock är bland det bästa jag vet.
Att sitta i sängen med avokado, te och ett ritblock är bland det bästa jag vet.Min boksamling börjar sakta men säkert bli större. Om min fönsterbräda orkat hade den varit täckt av böcker.
Och våren! Den har smygit sig fram. Som en blomma som slår ut märker man inte att knoppen varit där förns blomman står i full blomm.
Skogen har vaknat efter sin vintersömn.
Utflyckter.
Och våren! Den har smygit sig fram. Som en blomma som slår ut märker man inte att knoppen varit där förns blomman står i full blomm.Skogen har vaknat efter sin vintersömn.Utflyckter.Kom våren, kom skratten, kom tårarna om natten.
Instagram // April
Vi lämnar aprilhimlen bakom oss.
Instagram foton från april månad, Imdevined.
Instagram foton från april månad, Imdevined.Verkligheten existerar även om vi inte är där.
Tack för era kommentarer i förra inlägget.Vila
Det känns som om bloggen får vila en liten stund till.
En vecka med Instagram
Nu har mitt Instagram konto existerat i en vecka. Så jag tänkte att vi tar en snabb överblick på hur det sett ut. Ni hittar mig på Imdevined
Lost in the world.
Det är som att falla på bar mark.
Att gå i skogen är bland det bästa jag vet. Även om det kan vara lite kusligt med prasslande löv, gnekande träd och susande vind så är det alltid något fridfullt med skogen.Frukost på sängen.
Imorse åt jag frukost på sängen.
Fast den fick inte vara ifred så länge.
Nom nom nom. 
Och sedan var det slut.
Jag glömde berätta att jag är nybliven Instagrammare. Där heter jag Imdevined. Vad heter ni?White blank page.
Dansar till Imorgon.
en gammal bild jag fotade på Emma-lee i höstas.
Imorgon börjar lovet efter skolan. Och då ska jag blogga.
Perfect memories falled down like ash.
Efter att ha missat en veckas skola anses jag nu vara frisk. Under den veckan jag låg hemma i sängen smälte all snö bort. Dagen jag blev frisk snöade det igen. Fast det är ju ingen nyhet att våren kastar sig vilt omkring. Men genom bilrutan såg jag små tussilago växa i diket. Snart får jag sitta i gräset, ha på mig solglasögon jämt och ta av mig halsduken.Fast nu sitter jag inne och redigerar gamla bilder. Jag vill ut och fotografera nu. Jag vill hitta fina klänningar, kjolar, kragar, skjortor och blusar second hand. jag får se hur det blir med det.
...
Jag är förfärligt sjuk just nu.
Skriv.
Jag gör inget vettigt. Sitter ensam på mitt rum och tuggar på pennor, ritar små små människor som hoppar från klippor. Låstas att jag har pengar och köper Bon Iver på vinyl i mitt huvud. Har på mig skor inne så jag slipper få allt för mycket skavsår när jag sedan måste börja använda dem ute.
Mitt liv hamnar i utkast. Inlägg på inlägg raderas. Jag tänker att ni inte vill veta vad jag tänker. Att ni inte vill veta., inte höra de där tråkiga sakerna. För allt jag gör känns så trist och tråkigt.
Kan ni inte skriva till mig? Skriv om era tankar, drömmar, hjärtan som skaver och tonårsproblem. Jag kanske inte är någon poet som tänker allt i verser, jag kanske inte är någon psykolog som kan göra allt bra. För jag har tankar, drömmar, ett hjärta som skaver och tonårsproblem jag också. devined@live.se
Av alla stjärnor, världar och planeter
Allt jag hör är knastret från dammkornen som slår mot nålen och får skivspelarens arm att hoppa då och då. Min nya skivspelare. Dessa dammkorn som färdats längre än jag kan föreställa mig blåser ut genom fönstret och dansar upp till molnen.can't be the central thing
Allt snurrar runt när jag står still. Det är lite som en mardröm fast det inte är det. Och när jag vaknar upp till det jag tror är verkligheten snurrar den också. Jag känner mig som Alice, faller ned i kaninhålet i en trasig evighet.runt runt runt runt upp upp upp upp ner ner ner ner jag ser inte mer.
Lite små galet sådär.
På gifyo hittar jag på lite små galna saker när jag har tråkigt. ni får gärna följa mig där om ni vill :)Jag heter:
Ni är så fina allihopa, vet ni det? Här är ni, ni som läser min blogg:
*Jag är 14 år gammal, och ses som väldigt lycklig av min omgivning. Jag får människorna runt mig att tro att det är så, genom att konstant skratta, och enligt dem ha "bus" i ögonen.
Men när jag packat allt jag har, efter en vecka hos min pappa, får jag en klump i halsen. Min mamma är alkoholist. Visst, hon "gör" inget när hon har druckit, men bara att se sin mamma annorlunda, helt personlighetsförenrad, sårar mig.
*jag är den här tjejen som inte är som de andra. jag har blivit kallad emo, för att jag hade färgglada kläder på mig.
jag drömmer om att bo i ett träd. i en liten trädkoja med små ljuslyktor hängande på väggarna och att regissera filmer och faktiskt vara nöjd över det jag gör.
jag vill känna mig fri. och vara lycklig. för det har jag inte gjort de senaste månaderna. och jag vill ha sommar! för vintern är så melankolisk.
jag tänker alltid mitt liv som i en film. varje liten sak jag gör, hur jag går och hur jag äter, jag tänker hur man skulle kunna filma detta, i just denna ögonblick, i just denna vinkel. hela tiden.
jag sitter vid tumblr dagligen. mitt självförtroende stärks då, på något vis.
*Åh så vackert.
(jag är 14 och drömmer om a bli äldre och flytta till london (eller någon annan fin stad) och att få jobba med musik och leva på det. (ska hinna skriva några böcker också). Jag drömmer om att någon ska hitta mig och älska mig, och kyssa mig och hålla om mig. Innan jag dör ska jag ha varit i alla länder som finns på jordklotet.
*Jag heter Lilly. Jag är väldigt lång för min ålder. Folk tror alltid jag är längre än vad jag egentligen är. Kan vara jobbigt kan vara trevligt. Jag är galen i franskfilm och tv serier. Bryr mig om miljön och hälsa. Kanske borde sluta må dåligt när jag kopplar av, känns alltid som jag måste plugga eller någonting istället för att bara ta det lugnt. Jag tror det vi ser kanske inte alltid syns.
*Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.
*Jag är en tjej som nyss blivit femton och allt. Vet precis vad jag ska bli och det mesta går sådär asbra. Förutom sjukdommar som utplånar mina föräldrar. Båda två dessutom. Därför hatar jag livet, trots att allt annat är så bra.
Jag drömmer om Singapore, dag in och dag ut för gymnasiumet jag ska söka till ligger där. Hela vägen bort i Singapore. Jag har varit i Thailand i sexton dagar, annars är Asien för mig helt jäkla okänt.
Jag tänker ganska mycket på kärlek och sånt... för vad gör man inte när man är femton och okysst liksom? Tsha, förutom en puss eller två på dagis.
Jag tänker, hur sjutton det skulle vara om man var sådär överdrivet kär så att det drog i mungiporna och om man hade en stor hand att fläta in fingrarna och sakna någon på sommarloven. Jag har varit sådär barnsligt förälskad när jag var sisådär tretton men vi var nog bästa vänner bara. Fast det var den bästa känslan i hela världen när jag och han somnade under stjärnhimmeln och kollade på soluppgången. Jag tror bara att jag tänker på kärleken för jag har så många hål i mitt hjärta från folk som gått, och fler står på tur. Människor så nära mig står på tur och jag vill ha en axel att gråta mot när de går för jag är fortfarande bara femton och alleldes för svag för att se någon gå nu. Min familj skulle bli rynkiga och tappa tänder, men saker blir inte riktigt som man planerade. Och vem vet? Jag kanske blir uteliggare, inte pilot eller civilekonom som planerat? Nej jag vet inte, jag är så vilsen så det inte går att vara mer vilsen.
*Jag är en vilsen och tjej på sjutton år som dansar ensam till broder daniel tills grannarna bankar i taket, drömmer om Paris, London och Göteborg, gråter åt det mesta och orkar allt tack vare mina systrar.
*jag är en sjuttonårig deprimerad tjej som tänker alldeles för mycket på allt.
*Jag heter Maja och jag drömmer nästan hela tiden. Ibland kanske jag lever lite för mycket i drömmarna, och tror att allt är så himla bra fast att det kanske inte är det. Oftast drömmer jag bra saker, som att vi flyttar ihop, blir vuxna och skaffar barn. Om framtiden liksom. Men ibland när jag sitter på bussen hem sent om kvällarna kan jag nästan börja gråta för att jag tänker på hur det skulle bli om han dog, om han drunknade när han var ute och fiskade. Hur ledsen jag skulle vara, vad hans kompisar skulle säga till mig, hur begravningen skulle vara. Det är verkligen en hemsk dagdröm och jag måste alltid stoppa mig själv någonstans där vid begravningen för att inte börja störtgråta
*Jag heter Ellen. Min största dröm är väl att en dag få lämna Sverige, bo i en fuktskadad vindsvåning i Paris eller London, lära mig ett nytt språk, bli klubbfotograf och åka på äventyr, festivaler och äta picknickar i vårsolen.
Ps. Din blogg är fin. Nästan finast faktiskt.
*jag heter micaela, jag är 19. passar inte riktigt in i denna världen. jag gillar inte alls många personer. jag fotar nästan varje dag, om jag inte får fota är inget värt att uppleva. jag gör ofta lite annorlunda saker med mina vänner, och drömmer om en underbar sommar med min bästa vän i en trädkoja med en kopp kaffe och en skivspelare. jag älskar gammla saker och övergivna hus. jag bor på en liten gata omringad av tallskog, ganska nära havet. jag lyssnar på musik nästan hela tiden. (din blogg är fin.)
*jag heter hanna. jag vet inte riktigt vem jag är eller vad jag vill göra, och när jag ser mig själv i spegeln förstår jag oftast inte vem det är jag ser. jag röker väl lite för mycket för mitt eget bästa, är alldeles alldeles för kär och vill helst hugga huvudet av de flesta i min klass.
filosoferar och skriver en del också, men det har jag inte vågat dela med någon ännu.
*Jag är en tedrickare på 16 år som inte kan bli arg (inte utåt i all fall). Jag är en realist som tycker att allt ska vara som det låter och verkar. Jag tränar dans sju timmar i veckan. Jag älskar att äta mat, dansa, fotografera, lyssna på musik och läsa böcker. Men ogillar pannkakor, mjölk, särskrivningar och orättvisor.
Jag drömmer om sommaren, att resa, studera i ett annat land, flytta hemifrån och bli oavsiktligt kär i någon som får mig att sluta tänka på min förra.
*Mitt namn är Louise och jag är numera närmare tjugoett än tjugo år gammal.
Jag är rätt så flyktbenägen, och det där orosmolnet kallat framtidsplaner får mig mest att inte vilja göra något. Fast problemet är att jag vill göra allt, och vara överallt.
Annars älskar jag om djur, mest blåvalar. Och jag tycker om matlagning och att baka. Och att se och lära mig nya saker.
*Jag heter ebba och är 16 år gammal. Jag har en hjärtsjukdom samt TBE sen två år tillbaka så det ända jag drömmer om är egentligen att bli frisk igen och att få kunna leva normalt. Fast trots det så är jag nog världens lyckligaste människa. Jag har en underbar familj, underbara vänner och en underbar pojkvän som alla älskar mig.
Jag älskar att fotografera mer än något annat. För mig är det helt klart det bästa sättet att få ut sina känslor och tankar genom bilder. När jag mår bättre har jag förberett för att starta ett eget företag som jag hoppas får komma igång snart, ååh vad roligt det ska bli.
Annars så gillar jag att läsa din blogg. Du skriver hur fint som helst och dina bilder är helt magiska. Tack för en världsbäst blogg!
*Jag är 14 år gammal, och ses som väldigt lycklig av min omgivning. Jag får människorna runt mig att tro att det är så, genom att konstant skratta, och enligt dem ha "bus" i ögonen.
Men när jag packat allt jag har, efter en vecka hos min pappa, får jag en klump i halsen. Min mamma är alkoholist. Visst, hon "gör" inget när hon har druckit, men bara att se sin mamma annorlunda, helt personlighetsförenrad, sårar mig.
*jag är den här tjejen som inte är som de andra. jag har blivit kallad emo, för att jag hade färgglada kläder på mig.
jag drömmer om att bo i ett träd. i en liten trädkoja med små ljuslyktor hängande på väggarna och att regissera filmer och faktiskt vara nöjd över det jag gör.
jag vill känna mig fri. och vara lycklig. för det har jag inte gjort de senaste månaderna. och jag vill ha sommar! för vintern är så melankolisk.
jag tänker alltid mitt liv som i en film. varje liten sak jag gör, hur jag går och hur jag äter, jag tänker hur man skulle kunna filma detta, i just denna ögonblick, i just denna vinkel. hela tiden.
jag sitter vid tumblr dagligen. mitt självförtroende stärks då, på något vis.
*Åh så vackert.
(jag är 14 och drömmer om a bli äldre och flytta till london (eller någon annan fin stad) och att få jobba med musik och leva på det. (ska hinna skriva några böcker också). Jag drömmer om att någon ska hitta mig och älska mig, och kyssa mig och hålla om mig. Innan jag dör ska jag ha varit i alla länder som finns på jordklotet.
*Jag heter Lilly. Jag är väldigt lång för min ålder. Folk tror alltid jag är längre än vad jag egentligen är. Kan vara jobbigt kan vara trevligt. Jag är galen i franskfilm och tv serier. Bryr mig om miljön och hälsa. Kanske borde sluta må dåligt när jag kopplar av, känns alltid som jag måste plugga eller någonting istället för att bara ta det lugnt. Jag tror det vi ser kanske inte alltid syns.
*Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.
*Jag är en drömmande individ med norrländskt ursprung, som konstant funderar över de fagra ting bortom denna värld som kan upptäckas, betraktas samt upplevas. Ibland är det möjligt att jag hatar mänskligheten, då människans existens är källan till de samtliga hatmomenten.Världen skulle möjligen uppnå optimalt välbefinnande om mänskligheten inte existerade, eller? Jag känner medkänsla för de samtliga levande varelser som lider på grund av människans gärningar. Det är en fager värld vi lever i,vi måste därför ta vara på den, inte förstöra den. Dessa moment är sådana jag brukar fundera över, men jag drömmer även väldigt ofta och regelbundet, dag som respektive natt. Jag älskar att drömma mig bort till en annan fantastisk värld för att därmed komma bort från verkligheten ett litet tag. Jag är en väldigt naturnära individ, som älskar djur samt natur och det är där jag trivs bäst.
*Jag är en tjej som nyss blivit femton och allt. Vet precis vad jag ska bli och det mesta går sådär asbra. Förutom sjukdommar som utplånar mina föräldrar. Båda två dessutom. Därför hatar jag livet, trots att allt annat är så bra. Jag drömmer om Singapore, dag in och dag ut för gymnasiumet jag ska söka till ligger där. Hela vägen bort i Singapore. Jag har varit i Thailand i sexton dagar, annars är Asien för mig helt jäkla okänt.
Jag tänker ganska mycket på kärlek och sånt... för vad gör man inte när man är femton och okysst liksom? Tsha, förutom en puss eller två på dagis.
Jag tänker, hur sjutton det skulle vara om man var sådär överdrivet kär så att det drog i mungiporna och om man hade en stor hand att fläta in fingrarna och sakna någon på sommarloven. Jag har varit sådär barnsligt förälskad när jag var sisådär tretton men vi var nog bästa vänner bara. Fast det var den bästa känslan i hela världen när jag och han somnade under stjärnhimmeln och kollade på soluppgången. Jag tror bara att jag tänker på kärleken för jag har så många hål i mitt hjärta från folk som gått, och fler står på tur. Människor så nära mig står på tur och jag vill ha en axel att gråta mot när de går för jag är fortfarande bara femton och alleldes för svag för att se någon gå nu. Min familj skulle bli rynkiga och tappa tänder, men saker blir inte riktigt som man planerade. Och vem vet? Jag kanske blir uteliggare, inte pilot eller civilekonom som planerat? Nej jag vet inte, jag är så vilsen så det inte går att vara mer vilsen.
*Jag är en vilsen och tjej på sjutton år som dansar ensam till broder daniel tills grannarna bankar i taket, drömmer om Paris, London och Göteborg, gråter åt det mesta och orkar allt tack vare mina systrar.
*jag är en sjuttonårig deprimerad tjej som tänker alldeles för mycket på allt.
*Jag heter Maja och jag drömmer nästan hela tiden. Ibland kanske jag lever lite för mycket i drömmarna, och tror att allt är så himla bra fast att det kanske inte är det. Oftast drömmer jag bra saker, som att vi flyttar ihop, blir vuxna och skaffar barn. Om framtiden liksom. Men ibland när jag sitter på bussen hem sent om kvällarna kan jag nästan börja gråta för att jag tänker på hur det skulle bli om han dog, om han drunknade när han var ute och fiskade. Hur ledsen jag skulle vara, vad hans kompisar skulle säga till mig, hur begravningen skulle vara. Det är verkligen en hemsk dagdröm och jag måste alltid stoppa mig själv någonstans där vid begravningen för att inte börja störtgråta
*Jag heter Ellen. Min största dröm är väl att en dag få lämna Sverige, bo i en fuktskadad vindsvåning i Paris eller London, lära mig ett nytt språk, bli klubbfotograf och åka på äventyr, festivaler och äta picknickar i vårsolen.
Ps. Din blogg är fin. Nästan finast faktiskt.
*jag heter micaela, jag är 19. passar inte riktigt in i denna världen. jag gillar inte alls många personer. jag fotar nästan varje dag, om jag inte får fota är inget värt att uppleva. jag gör ofta lite annorlunda saker med mina vänner, och drömmer om en underbar sommar med min bästa vän i en trädkoja med en kopp kaffe och en skivspelare. jag älskar gammla saker och övergivna hus. jag bor på en liten gata omringad av tallskog, ganska nära havet. jag lyssnar på musik nästan hela tiden. (din blogg är fin.)
*jag heter hanna. jag vet inte riktigt vem jag är eller vad jag vill göra, och när jag ser mig själv i spegeln förstår jag oftast inte vem det är jag ser. jag röker väl lite för mycket för mitt eget bästa, är alldeles alldeles för kär och vill helst hugga huvudet av de flesta i min klass.filosoferar och skriver en del också, men det har jag inte vågat dela med någon ännu.
*Jag är en tedrickare på 16 år som inte kan bli arg (inte utåt i all fall). Jag är en realist som tycker att allt ska vara som det låter och verkar. Jag tränar dans sju timmar i veckan. Jag älskar att äta mat, dansa, fotografera, lyssna på musik och läsa böcker. Men ogillar pannkakor, mjölk, särskrivningar och orättvisor.
Jag drömmer om sommaren, att resa, studera i ett annat land, flytta hemifrån och bli oavsiktligt kär i någon som får mig att sluta tänka på min förra.
*Mitt namn är Louise och jag är numera närmare tjugoett än tjugo år gammal.
Jag är rätt så flyktbenägen, och det där orosmolnet kallat framtidsplaner får mig mest att inte vilja göra något. Fast problemet är att jag vill göra allt, och vara överallt.
Annars älskar jag om djur, mest blåvalar. Och jag tycker om matlagning och att baka. Och att se och lära mig nya saker.
*Jag heter Frida, 16.
Jag tycker om handskrivna brev, böcker och påtår kaffe. Jag tycker inte om blommiga saker, min stad och tekniska saker.
Jag drömmer om alldeles för mycket saker. Pojkar i stockholm, flickor på samma busshållplats och om att flytta till Göteborg. Bli känd på mina dikter, noveller, romaner, anteckningar, berättelser och så vidare.
Dessa dar försöker jag få bort mitt ex hur min skalle och alla avtryck hen har gjort på min kropp. Sen så försöker jag leva på den lilla fritiden jag har om kvällarna då jag dricker kaffe med mor min, äter jordgubbar med nutella och dansar till känn ingen sorg för mig Göteborg alldeles för mycket. Studera gör jag så mycket att gråter över hur bra allt är.
Och så tänker jag inte så mycket längre. Sluta tänka och börja genomföra.
*Jag är Linnea, 15 vintrar gammal, bosatt i Umeå.
Jag är en begrundare (är det ens ett ord?) och tänker alldeles för mycket. Det mesta av tankarna blir förkortade till både korta och långa texter. Jag är otroligt skör men samtidigt förbannat stark. Och jag älskar Kent.
*Jag heter ebba och är 16 år gammal. Jag har en hjärtsjukdom samt TBE sen två år tillbaka så det ända jag drömmer om är egentligen att bli frisk igen och att få kunna leva normalt. Fast trots det så är jag nog världens lyckligaste människa. Jag har en underbar familj, underbara vänner och en underbar pojkvän som alla älskar mig.Jag älskar att fotografera mer än något annat. För mig är det helt klart det bästa sättet att få ut sina känslor och tankar genom bilder. När jag mår bättre har jag förberett för att starta ett eget företag som jag hoppas får komma igång snart, ååh vad roligt det ska bli.
Annars så gillar jag att läsa din blogg. Du skriver hur fint som helst och dina bilder är helt magiska. Tack för en världsbäst blogg!
Bort bort bort.
Jag är som en fjäder. Blås bort mig.Men inte idag.
Idag har jag inget vackert, sorgligt eller fint att förmedla. Bara att en ny bloggdesign sakta växer fram (sista bilden) och att hjärtan är himla fint att rita.Dansande blod.
Brus. Bara axlar. Gåshud. Ljusstrimmor genom persiennen. Fjädrar. Trädtoppar dansar i vinden. Tusen leverfläckar. Trassliga hårslingor som kittlas mot halsen. Solen värmer stela axlar och nakna nyckelben. Svävande tranor i osynliga trådar. Svart. Vit.Blunda. Nej blunda sa jag, tänk inte på det. Bara. Bara blunda, okej? Hör du det? Hör du våren som kommer? Du vet att den är påväg. Även om den kan verka långt långt borta, så långt att det är svårt att hålla kvar tanken. Den är svag, den flyger som en fjäder i vinden. För med sig liv. Den får fåglarna att sjunga, djuren att vakna, naturen att leva. Våren får blodet i dina ådror att dansa. Den dödar ångesten som tryckt på ditt sinne hela vintern. Våren är liv. Så öppna ögonen och lev med den.
21:27
Det känns som om jag möblerar om i mina bokhyllor alldeles för ofta.På flykt.
Nu kan jag andas ut. Iallafall för en vecka. Inget skolarbete och inga tidiga mornar. Bara att andas blev helt plötsligt lättare. En veckas lov är vad jag behöver nu.Berätta för mig.
Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.
Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
<3
Fast i min existens.
Jag existerar. Men endå inte. Jag syns, hörs och känns, även fast ingen ser, hör eller känner mig. Jag vill gömma mig under täcket tills det blir vår, tills solen värmer skulderbladen.. Men jag vill inte vara ensam. Jag vill inte gå någonstans och jag vill inte stanna kvar. Ta mig bort här ifrån, gå ingenstans. Bort, bort, bort. Mina fingrar darrar, jag knyter nävarna så ingen ser. Men vad finns det att se? Jag är allt eller inget. Glad men också ledsen. Kär och okär. Ensam, tillsammans, alltid, aldrig, rädd, modig, stark, svag. Jag är dum och snäll. Jag skriker och skrattar. Jag står stilla men springer så lungorna värker. Jag vill men jag vill inte. Jag är allt på samma gång. Jag står på en tunn lina och väntar bara på tt tippa åt sidan, att inte veta vilken sida jag faller på gör mig rädd.
Dela mig på mitten. Så jag blir två istället för en. Låt den ena rymma här ifrån medans den andra får stanna kvar. Sedan när en tid har gått och mina två delar levt i olika världar, låt mig då välja den vackraste världen och bli till en igen.
Berätta för mig.
Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.
Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
Hej världen.
Nästan en vecka utan bloggning, 54 olästa inlägg på bloglovin, osvarade kommentarer och mejl. Det har hänt ganska mycket sedan ni hörde av mig sist. Allt kanske inte har så stor betydelse för er, men spelas upp i mitt huvud gång på gång.
Jag har en ny jordglob och fler bekymmer än någonsin att grubbla över.
Sitter mitt på golvet med stora hörlurar på huvudet som är kopplade till skivspelaren. När låten är slut hör jag knastrandet från nålen som skrapar mot skivan. Knastrandet som man tidigare bara kunde ana blir allt mer tydligt tills det tystnar igen när nästa låt börjar. Att isolera sig från världen. Det enda som existerar är golvet jag sitter på, musiken i mina öron och ljudet från min fot som stampar takten. I tystnaden som ändå inte är tyst får jag tänka ifred. Utan någon som stör.
Varje människa behöver ett tomrum som ingen känner till. Ett tomrum där allt är tillåtet, där ingen säger att saker är omöjliga och där tiden står still.
Fjällräven, Kånken
Åh jag vill så hemskt hemskt gärna köpa en kånken just nu. Jag vill ha en i varje färg. Gamla som nya. Och att min dator fick plats i den gör bara att jag vill ha en mera.Någon som har en Kånken väska som dem inte vill ha längre? Är intreserad av att köpa<33
(alla bilder är från weheartit, sök bara på "kanken")
Där jag bor.
Här bor jag.
Bland gamla skrivbord, jordglober, katter. . .
. . .skivspelare, böcker, glasburkar och väskor.
Mitt nattuksbord är gjort av tidningar.
Och böckerna i ordnade efter färg.
Hur bor ni?
1...2...3
Ni är nu 123 personer som följer min blogg påm bloglovin, och det är jag så himla glad över. Tack.Som tystnaden fast högre.
Blåser på pappersfåglar, somnar med ansiktet begravet i kattpäls och skriver på en meningslös svenska uppgift.
Vad gör ni en torsdag som denna?
Fortare än någonsin II.
Nu har jag skrivit lite mer på novellen.
Jag vet att hennes hjärta slår snabbare när jag närmar mig, jag kan höra det. Som en trumma, en trumma i hennes bröstkorg. Hon vet redan att det är jag, innan hon med ett ryck på huvudet tittar upp. Det gör hon alltid.
Där under hennes mörka lugg skymtar en bekymrad rynka fram mellan hennes gröna ögon som ser in i mina. Hon ser koncentrerad ut, nästan som om hon förstår att jag kan höra hennes hjärta slå, som om hon försöker bromsa det. Få det vara tyst. Fast det är förstås omöjligt. För henne.
Jag kan inte hjälpa det, jag känner hur mungiporna dras upp och formar ett leende. Hon slår hastigt ned blicken och skakar försiktigt på huvudet så hennes långa lockiga hår faller ned över hennes ansikte. Några sekunder senare har blodet rusat till hennes kinder som blir röda. Hon är alldeles varm inombords och hennes hjärta slår fortare än någonsin. Jag skulle vilja gå fram. Ta henne i mina armar och hålla henne hårt, säga att jag aldrig kommer låta henne lämna min trygga famn. Känna hennes galopperande hjärta dunka mot min orörliga bröstkorg. Utan att behöva skrika inombords.
Hon förstår inte hur farlig jag är. Inte ens jag själv förstår. För hur kan någon förstå något som är omöjligt. Jag är omöjlig. Den lilla bit av min existens som finns lever för henne. Att tänka hennes namn är omöjligt. Ett fragment av vad jag brukade vara finns kvar gömt i ett hörn. Jag var magnifik, en orädd själ utan några svagheter.
Idag är det måndag.
Idag är det måndag. På måndagar får man vara lite sådär extra knasig. Spela musik i skiv spelaren alldeles för högt, sjunga, dansa och svära till musiken. Men man får också vara trött. Ligga i sängen med nacken mot sängkanten och blåsa på pappersfåglarna som hänger i taket.Ni som kommenterar är så himla fina. Tack. Sedan så ville ju ni se lite mer av vad jag har på mig på dagarna. Så här får ni en liten gif på vad jag hade på mig idag.
Tjockaste, varmaste och mysigaste koftan med en skjorta och min finaste sammetskjol.
