Till födelsedagsbarnet!

 
Idag fyller en av mina närmaste vänner 17 år! Emma-Lee lärde jag känna när jag började gymnasiet, hon är tokig i katter (fast hon ä alergisk), The beatles, bebis grisar, igelkottar, sengångare, hello kitty, pandor, ja allt som är gulligt helt enkelt. I födelsedags present bakade jag massor av chocolate chip cockies åt henne som hon fick i två stora kakburkar. FÖDELSEDAGS KRAMAR TILL DIG EMMA-LEE

En liten knuff i rätt riktning

Att ta beslut som går ut på att kritisera mig själv (på ett bra sätt) är inte min starka sida. Därför tänkte jag nu be er om hjälp. Maja på Fotogeniquee håller i en fototävling och för en gång skull känner jag mig riktigt tävlingssugen.


Nu till problematiken. Jag vet inte vilken bild jag ska tävla med! Jag har ju såklart några bilder jag tycker extra mycket om. Men det skulle underlätta om ni kunde säga era favorit fotografier som jag tagit och sedan så kan jag välja min favorit utav dessa. Vad tror ni om det?
 
Antingen kan ni bläddra igenom mitt arkiv här på bloggen eller så kan ni kolla igenom min Flickr där det finns några bilder. Länka sedan bilden jag har fotat som ni tycker om mest i en kommentar i detta inlägg. 
 
Kramar<3
 

Er önskan är min lag

Eftersom jag är lite villse just nu och jag vill veta vad ni vill se här på bloggen så tänkte jag att ni får bestämma vad jag skriva om. Ni skriver helt enkelt en rubrik ni önskar att ett av mina blogginlägg ska ha i en kommentar. Sedan tolkar jag eran rubrik på mitt sätt och gör ett blogginlägg med eran rubrik därefter. Förhoppningsvis blir vi alla nöjda och glada. Låter det bra?
 
(jag bjuder på en gammal gif)
Pussar och kramar under höstgranar.

Bloggtips // Lillamys


För några månader sedan hittade jag till My´s blogg och jag är så glad att jag gjorde det. My har himla fint långt hår, med en lite för lång lugg som jah älskar...



Hon tar jätte vackra fotografier som på något sätt inte känns riktigt verkliga fast ändå inte.


Hennes rumm är så där stökigt och mysigt som det ska vara. Sedan så gillar hon, som mig, bästa beatles. 

Ibland brukar hon måla och gör det alltid lika magiskt.

Jag vill ha ungefär hela hennes garderob.

My hittar ni här
 

Woodkid

Helt fantastiskt.


Jag heter:

Ni är så fina allihopa, vet ni det? Här är ni, ni som läser min blogg:

*Jag är 14 år gammal, och ses som väldigt lycklig av min omgivning. Jag får människorna runt mig att tro att det är så, genom att konstant skratta, och enligt dem ha "bus" i ögonen.


Men när jag packat allt jag har, efter en vecka hos min pappa, får jag en klump i halsen. Min mamma är alkoholist. Visst, hon "gör" inget när hon har druckit, men bara att se sin mamma annorlunda, helt personlighetsförenrad, sårar mig. 


*jag är den här tjejen som inte är som de andra. jag har blivit kallad emo, för att jag hade färgglada kläder på mig.

jag drömmer om att bo i ett träd. i en liten trädkoja med små ljuslyktor hängande på väggarna och att regissera filmer och faktiskt vara nöjd över det jag gör.

jag vill känna mig fri. och vara lycklig. för det har jag inte gjort de senaste månaderna. och jag vill ha sommar! för vintern är så melankolisk.
jag tänker alltid mitt liv som i en film. varje liten sak jag gör, hur jag går och hur jag äter, jag tänker hur man skulle kunna filma detta, i just denna ögonblick, i just denna vinkel. hela tiden.

jag sitter vid tumblr dagligen. mitt självförtroende stärks då, på något vis.



*Åh så vackert.

(jag är 14 och drömmer om a bli äldre och flytta till london (eller någon annan fin stad) och att få jobba med musik och leva på det. (ska hinna skriva några böcker också). Jag drömmer om att någon ska hitta mig och älska mig, och kyssa mig och hålla om mig. Innan jag dör ska jag ha varit i alla länder som finns på jordklotet.


*Jag heter Lilly. Jag är väldigt lång för min ålder. Folk tror alltid jag är längre än vad jag egentligen är. Kan vara jobbigt kan vara trevligt. Jag är galen i franskfilm och tv serier. Bryr mig om miljön och hälsa. Kanske borde sluta må dåligt när jag kopplar av, känns alltid som jag måste plugga eller någonting istället för att bara ta det lugnt. Jag tror det vi ser kanske inte alltid syns.


*Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.


*Jag är en drömmande individ med norrländskt ursprung, som konstant funderar över de fagra ting bortom denna värld som kan upptäckas, betraktas samt upplevas. Ibland är det möjligt att jag hatar mänskligheten, då människans existens är källan till de samtliga hatmomenten.Världen skulle möjligen uppnå optimalt välbefinnande om mänskligheten inte existerade, eller? Jag känner medkänsla för de samtliga levande varelser som lider på grund av människans gärningar. Det är en fager värld vi lever i,vi måste därför ta vara på den, inte förstöra den. Dessa moment är sådana jag brukar fundera över, men jag drömmer även väldigt ofta och regelbundet, dag som respektive natt. Jag älskar att drömma mig bort till en annan fantastisk värld för att därmed komma bort från verkligheten ett litet tag. Jag är en väldigt naturnära individ, som älskar djur samt natur och det är där jag trivs bäst.



*Jag är en tjej som nyss blivit femton och allt. Vet precis vad jag ska bli och det mesta går sådär asbra. Förutom sjukdommar som utplånar mina föräldrar. Båda två dessutom. Därför hatar jag livet, trots att allt annat är så bra.
Jag drömmer om Singapore, dag in och dag ut för gymnasiumet jag ska söka till ligger där. Hela vägen bort i Singapore. Jag har varit i Thailand i sexton dagar, annars är Asien för mig helt jäkla okänt.
Jag tänker ganska mycket på kärlek och sånt... för vad gör man inte när man är femton och okysst liksom? Tsha, förutom en puss eller två på dagis.
Jag tänker, hur sjutton det skulle vara om man var sådär överdrivet kär så att det drog i mungiporna och om man hade en stor hand att fläta in fingrarna och sakna någon på sommarloven. Jag har varit sådär barnsligt förälskad när jag var sisådär tretton men vi var nog bästa vänner bara. Fast det var den bästa känslan i hela världen när jag och han somnade under stjärnhimmeln och kollade på soluppgången. Jag tror bara att jag tänker på kärleken för jag har så många hål i mitt hjärta från folk som gått, och fler står på tur. Människor så nära mig står på tur och jag vill ha en axel att gråta mot när de går för jag är fortfarande bara femton och alleldes för svag för att se någon gå nu. Min familj skulle bli rynkiga och tappa tänder, men saker blir inte riktigt som man planerade. Och vem vet? Jag kanske blir uteliggare, inte pilot eller civilekonom som planerat? Nej jag vet inte, jag är så vilsen så det inte går att vara mer vilsen.


*Jag är en vilsen och tjej på sjutton år som dansar ensam till broder daniel tills grannarna bankar i taket, drömmer om Paris, London och Göteborg, gråter åt det mesta och orkar allt tack vare mina systrar.


*jag är en sjuttonårig deprimerad tjej som tänker alldeles för mycket på allt.


*Jag heter Maja och jag drömmer nästan hela tiden. Ibland kanske jag lever lite för mycket i drömmarna, och tror att allt är så himla bra fast att det kanske inte är det. Oftast drömmer jag bra saker, som att vi flyttar ihop, blir vuxna och skaffar barn. Om framtiden liksom. Men ibland när jag sitter på bussen hem sent om kvällarna kan jag nästan börja gråta för att jag tänker på hur det skulle bli om han dog, om han drunknade när han var ute och fiskade. Hur ledsen jag skulle vara, vad hans kompisar skulle säga till mig, hur begravningen skulle vara. Det är verkligen en hemsk dagdröm och jag måste alltid stoppa mig själv någonstans där vid begravningen för att inte börja störtgråta


*Jag heter Ellen. Min största dröm är väl att en dag få lämna Sverige, bo i en fuktskadad vindsvåning i Paris eller London, lära mig ett nytt språk, bli klubbfotograf och åka på äventyr, festivaler och äta picknickar i vårsolen.

Ps. Din blogg är fin. Nästan finast faktiskt.


*jag heter micaela, jag är 19. passar inte riktigt in i denna världen. jag gillar inte alls många personer. jag fotar nästan varje dag, om jag inte får fota är inget värt att uppleva. jag gör ofta lite annorlunda saker med mina vänner, och drömmer om en underbar sommar med min bästa vän i en trädkoja med en kopp kaffe och en skivspelare. jag älskar gammla saker och övergivna hus. jag bor på en liten gata omringad av tallskog, ganska nära havet. jag lyssnar på musik nästan hela tiden. (din blogg är fin.)
*jag heter hanna. jag vet inte riktigt vem jag är eller vad jag vill göra, och när jag ser mig själv i spegeln förstår jag oftast inte vem det är jag ser. jag röker väl lite för mycket för mitt eget bästa, är alldeles alldeles för kär och vill helst hugga huvudet av de flesta i min klass.

filosoferar och skriver en del också, men det har jag inte vågat dela med någon ännu.


*Jag är en tedrickare på 16 år som inte kan bli arg (inte utåt i all fall). Jag är en realist som tycker att allt ska vara som det låter och verkar. Jag tränar dans sju timmar i veckan. Jag älskar att äta mat, dansa, fotografera, lyssna på musik och läsa böcker. Men ogillar pannkakor, mjölk, särskrivningar och orättvisor.
Jag drömmer om sommaren, att resa, studera i ett annat land, flytta hemifrån och bli oavsiktligt kär i någon som får mig att sluta tänka på min förra. 


*Mitt namn är Louise och jag är numera närmare tjugoett än tjugo år gammal.

Jag är rätt så flyktbenägen, och det där orosmolnet kallat framtidsplaner får mig mest att inte vilja göra något. Fast problemet är att jag vill göra allt, och vara överallt.

Annars älskar jag om djur, mest blåvalar. Och jag tycker om matlagning och att baka. Och att se och lära mig nya saker.

*Jag heter Frida, 16.

Jag tycker om handskrivna brev, böcker och påtår kaffe. Jag tycker inte om blommiga saker, min stad och tekniska saker.

 

Jag drömmer om alldeles för mycket saker. Pojkar i stockholm, flickor på samma busshållplats och om att flytta till Göteborg. Bli känd på mina dikter, noveller, romaner, anteckningar, berättelser och så vidare.

 

Dessa dar försöker jag få bort mitt ex hur min skalle och alla avtryck hen har gjort på min kropp. Sen så försöker jag leva på den lilla fritiden jag har om kvällarna då jag dricker kaffe med mor min, äter jordgubbar med nutella och dansar till känn ingen sorg för mig Göteborg alldeles för mycket. Studera gör jag så mycket att gråter över hur bra allt är.

 

Och så tänker jag inte så mycket längre. Sluta tänka och börja genomföra.

 

 

*Jag är Linnea, 15 vintrar gammal, bosatt i Umeå.

Jag är en begrundare (är det ens ett ord?) och tänker alldeles för mycket. Det mesta av tankarna blir förkortade till både korta och långa texter. Jag är otroligt skör men samtidigt förbannat stark. Och jag älskar Kent.


*Jag heter ebba och är 16 år gammal. Jag har en hjärtsjukdom samt TBE sen två år tillbaka så det ända jag drömmer om är egentligen att bli frisk igen och att få kunna leva normalt. Fast trots det så är jag nog världens lyckligaste människa. Jag har en underbar familj, underbara vänner och en underbar pojkvän som alla älskar mig.

Jag älskar att fotografera mer än något annat. För mig är det helt klart det bästa sättet att få ut sina känslor och tankar genom bilder. När jag mår bättre har jag förberett för att starta ett eget företag som jag hoppas får komma igång snart, ååh vad roligt det ska bli.

Annars så gillar jag att läsa din blogg. Du skriver hur fint som helst och dina bilder är helt magiska. Tack för en världsbäst blogg!



Berätta för mig.



Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.
Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.


Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.

Nio delar ur tre bloggar.

Ni som gör allt fantastiskt:

Wilma



Pauline



Nicolina



Jag älskar när jag hittar nya bloggar som får mig att häpna, bli inspirerad och fascinerad. Jag kan bara gissa att ni också tycker om det. Så jag ska försöka göra ett inlägg varje vecka med fina bloggar.

Och ni kan väl länka några av era bästa bloggar i kommentarerna så kommer dem kanske med? <3

Vilka är ni?

Jag är nyfiken på vilka ni är som läser min blogg. Berätta om er själva <3

Alltid

Era ord.





▲ jag är förälskad.



▲ jag och min kompis var på stranden i solnedgången, någon vecka efter midsommar, då sommaren är som finast. och vi satt där i våra handdukar och pratade om allt och ingenting. solen gick ner men sommarhimlen blev aldrig riktigt mörk. vi satt och lyssnade till sorlet från glada människor som blandades med ljudet från stilla vågor. åh gud vad jag längtar till sommaren.



▲Mina två bästa vänner har precis flyttat utomlands och jag känner mig så himla ensam. Men så kramar Han mig och säger att "Du har mig i alla fall, alltid. Det kan du vara säker på"







▲ I Oktober 2010 lämnade min andra halva mig, en del av mig försvann. För när han försvann tog han allt med sig, min värld rasade samman, det var bara jag och minnena kvar. Jag vill inte ha några minnen, minnena gör ont. Jag vill ha honom, mitt hjärta. Hans vackra ögon och mjuka päls.
Att leva utan den man andas för är omöjligt. För jag lever inte. Jag andas och jag går runt här, men lever; nej. Jag skulle göra allt för att få se in i hans ögon nu.

Allt jag vill ha är honom, allt jag inte kan få är honom.

Jag kan visserligen beskriva det vackra också. Allt han gav mig.

Jag var aldrig rädd med honom, jag var hundra procent trygg. På hans rygg, vid hans sida, med honom i tanken - kunde jag göra allt. Han var min bästa vän. Jag tillbringade timmar i hans box, för närheten av honom gjorde mig lugn. Han gav mig ALLT.
Han gav mig den bästa tiden i mitt liv. Ett år och fyra månader. Han fick mig att tänka på andra sätt, han fick mig att lita på honom. Utrustning blev överflödig med honom, allt som behövdes var VI.
Jag älskar honom mer än vad som går att beskriva.
Jag är honom evigt tacksam.

Jag har fått pussa hans mjuka mule.
Jag har fått se in i hans vackra ögon.
Jag har fått vara helt orädd tillsammans med honom.
Jag har fått flyga fram med honom.
Jag har fått en fantastiskt tid med honom.
Jag har fått uppleva honom.

Vilka har haft den turen? Jo, jag.
Han är ALLT.





▲ i maj har jag varit alldeles nerkärad i samma pojke i fyra år. han går i min klass och är nog min bästa killkompis, och det är anledningen till att jag aldrig gjort något åt det. varje gång jag ser på honom gör det ont inombords för att jag vet att han inte är min och när jag får höra allt han gjort med andra flickor är det som kalla järnhänder om mitt hjärta och jag går sönder lite mer för varje gång. det gör ont när jag vet att han håller någon annan i handen, smeker någon annan över kinden eller kysser någon annan flickas läppar. så istället ler jag och förtränger smärtan i bröstet medan jag lyssnar på håkan hellström och försöker tänka på att någon gång går det väl över. det måste det göra.





▲Det sägs att kärleken är inte nånting man kan se. Den bara finns och allt man kan göra är att känna den. Det sägs att kärlek är glädje.
Men det tycker inte jag. Jag känner den genom hans lukt, värme, röst, andedräkt, närhet men jag ser den på hans läppar. De är smala, ibland lite spruckna och alltid ljusröda. Jag kan se den på hela hans kropp. Hans släta panna som han tyvärr gömmer under hans lugg; mandel-formade bruna ögon med svarta, tjocka fransar; mjuka kinder; haka med lite stubb; svala ögon; hals som alltid är varm och har en underbar lukt; solbrända, muskulösa armar; fasta mage med gulligt hår under naveln; bröstkorg med några svarta hårstrån. Jag kan hans kropp bättre än min egen trots att jag kontrollerar den flera gånger om dan. Jag kan hans kropp utantill.
Kärlek är egentligen ett namn på en samling på en massa olika känslor. Glädje, sorg, hat, svartsjuka, lättnad, trygghet.
De känslor gör kärleken till den svåraste grejen i hela mitt liv
men jag kan dö för den. Jag kan dö för honom.
Det är min egen privat beskrivning av kärlek.
i maj har jag varit alldeles nerkärad i samma pojke i fyra år. han går i min klass och är nog min bästa killkompis, och det är anledningen till att jag aldrig gjort något åt det. varje gång jag ser på honom gör det ont inombords för att jag vet att han inte är min och när jag får höra allt han gjort med andra flickor är det som kalla järnhänder om mitt hjärta och jag går sönder lite mer för varje gång. det gör ont när jag vet att han håller någon annan i handen, smeker någon annan över kinden eller kysser någon annan flickas läppar. så istället ler jag och förtränger smärtan i bröstet medan jag lyssnar på håkan hellström och försöker tänka på att någon gång går det väl över. det måste det göra.


 


▲2011 har varit det bästa året i mitt liv. Jag har blivit kär, gått på konserter, lärt mig åka snowboard, grillat, badat, solat, åkt till Göteborg med mina vänner, gått på festival, varit på landställen, varit på mallorca, åkt till italien och konfirmerat mig. Allt detta innan skolan började.
När skolan började slutade jag leva, jag slutade träna, jag blev sjuk, förhållande avslutades och jag begravdes i läxor. Under hela hösten och vintern har det inte hänt någonting och jag har inte gjort någonting heller.

Men nu försöker jag ta nya tag och se fram emot en tid med gymnasieval, nationella prov, en klassresa till Malta med världens finaste klass, coldplay konsert och landställsbesök. Förhoppningsvis skidåkning och jag vill, vill så gärna bli kär igen. Men jag vet inte om det går. Jag vet inte. Nu vill jag börja om igen. Jag har raderat alla sms och bilder som får mig att gråta, raderat hans nummer och tvingar mig själv att inte förfölja honom på facebook. 2012 ska bli bra

 

alla bilder är från weheartit.com


Luciatåg, leenden, darrande händer och pussar i nacken.

Era fina berättelser <3 Som både fått mig att le, sjunka ihop och fått mitt hjärta att slå ett slag extra.


▲Jag vaknar och är ovanligt pigg. Troligen på grund av att det är lucia, gör mig alltid lite upprymd. Tar en dusch och sätter på mig min nya tröja som jag längat så efter att få använda. Tittar på julkalendern och blir lite halvbesviken.. det var bättre förut, de senaste dagarna har varit rätt trista. Springer som varje dag den sista biten till spårvagnen och börjar min resa till min mysiga skola som tar exakt 22 minuter. Överraskas av glögg i entren framför den stora granen när jag kommer fram och får se ett fint lusia tåg. Sedan var den mest plugga, plugg, plugg.... och plugg.




►Idag har jag sjungit i ett luciatåg bestående av 7 personer. vi var på ett café och sjöng. jag sjöng solo på en vers och darrade i både händerna, fötterna och i rösten men det gick bra. det sa dom då i allafall. jag tycker så himla mycket om att sjunga men det är så himla naket också. så man blir glad när det går bra.



♥Jag spontan-smsar honom och frågar om jag kan ta bussen till honom när skolan slutat och han svarar "Ja" med ett litet hjärta efteråt. Jag raffsar ihop kläder och busskort och småspringer på den blanka vägen upp till busshållplatsen. Det är Lucia och dagen till ära så har all snö regnat bort och det har blivit glashalt på vägarna, jag halkar till några gånger men lyckas hålla balansen, jag har Kent i öronen och en känsla av
lycka i bröstet.
Jag åker den ungefär fyrtio minuter långa bussresan till honom, småspringer till hans hus och ringer på hans bruna dörr och bara några sekunder senare öppnar han och tar emot mig med en varm kram, jag pussar honom i nacken och han viskar "jag älskar dig" samtidigt som han håller om mig hårdare än vanligt.




Idag var sista dagen vi jobbade med ett grupparbete som vi ägnat ganska mycket tid efter skolan till. Han som jag haft en crush på under denna gymnasietid var i samma grupp som mig. Idag när jag gick hem så nsåg jag att även om det har varit jobbigt så kommer jag sakna detta arbete, eller ja jag kommer sakna att höra honom säg "bra gjort" "vad tycker du?" och uppmuntrande leenden och hjälp när min osäkerhet tagit över.



Idag bestämde jag mig för att inte trycka ner mig själv mer och göra mig mindre än vad jag är. Jag bestämde mig för att jag och Han inte ska bli mer än vänner, Han som får mig att vilja vara som Han vill att jag ska vara. Inte mig själv. Han som får mig att känna mig dålig och obetydlig.



◄Jag vaknade av att mamma kom in med lussebullar och pepparkakor med ett ljus och sjöng luciasången. Efter skolan gick jag iväg till träningen och väl där simmade jag mitt fortaste jag kunde och efteråt gick jag förbi affären och köpte frukt. Bananer för det var det enda ekologiska som fanns. Sen gick jag hem och åt lite middag. Det var allt, kram på dig.



Att vakna en morgon och upptäcka att det inte längre gör någonting att vakna upp helt ensam i en 180cm förstor säng. att det inte längre gör någonting att han inte går bredvid en och håller en i handen. att vakna och upptäcka att man har kommit över pojken som man varit olyckligt kär i, i tre år.


Kan berätta om min dag igår.
Jag gick på lucia och det kändes som om jag var på hogwarts. Allt var magiskt men tyvärr var det några pojkar bakom mig som pratade hela tiden och jag kunde koncentrera mig. Sedan så åkte jag hem för jag fick sms som fick mig att gråta på torget, på bussterminalen, på bussen, på vägen hem, på toaletten osv. Det var en väldigt jobbig dag igår. Men tack för att jag har en vän som verkligen bryr sig, jag tackar för att det finns sådana människor. Synd bara att vi bor 23423423 mil från varandra. åh



Jag fick med mig min pojkvän på ett luciatåg. Vi hade världens bästa dag tillsammans. Det sa han själv sen när vi skulle sova.



▼Har köpt julklappar i ungefär femtongradig värme, väldigt konstigt men fint. åkt pariserhjul med. <3


RSS 2.0