Never gonna break

Sitter på sängen och gör mig så liten som möjligt. Nyss spelades Beth/Rest men jag orkar inte bry mig om att vända skivan. Knastret från vinylspelaren bryter den kalla tystnaden. Det är oktobernatt och jag sitter vaken och tänker på framtiden. Allt känns så hopplöst just nu. När allt man drömt om helt plötsigt inte längre är innom räckhåll. När världen känns avlägsen och när man slutar hoppas. Då slutar man leva. Man andas, äter, sover, pratar men man lever inte. Utsidan blir ett skal och insidan ett mörker. Ett mörker som ibland tar sig igenom skalet men som oftast håller sig inne. Men jag tänker inte gå sönder. Jag ska laga det som är trasigt och jag ska bli starkare än någonsin. Snart. 

Never gonna break