Regnet som faller
Från molnen ovanför
Instängd bakom galler
Hans stämma är allt jag hör 

Högt och lågt på samma gång
Ljuder hans stämma i en sång
Gallret håller mig inne
Men inte stillar det mitt sinne

Som ett vilddjur är jag i min bur
Försöker överleva men jag vet inte hur
Av och an går jag i panik
Genom läpparna rymmer ett skrik
Ett skrik som ingen hör
Så ensam jag tror jag dör

Tid har passerat sedan han försvann
Världen blev en öken en savann
Utan honom finns inget kvar
Jag kan inte minnas vem jag var
Men regnet forsätter falla
Även om han slutat tralla
Min sångfågel min kära vän
Jag hoppas vi ses igen