Perfect memories falled down like ash.

Efter att ha missat en veckas skola anses jag nu vara frisk. Under den veckan jag låg hemma i sängen smälte all snö bort. Dagen jag blev frisk snöade det igen. Fast det är ju ingen nyhet att våren kastar sig vilt omkring. Men genom bilrutan såg jag små tussilago växa i diket. Snart får jag sitta i gräset, ha på mig solglasögon jämt och ta av mig halsduken.

Fast nu sitter jag inne och redigerar gamla bilder. Jag vill ut och fotografera nu. Jag vill hitta fina klänningar, kjolar, kragar, skjortor och blusar second hand. jag får se hur det blir med det.

...

Jag är förfärligt sjuk just nu.

Skriv.

Jag gör inget vettigt. Sitter ensam på mitt rum och tuggar på pennor, ritar små små människor som hoppar från klippor. Låstas att jag har pengar och köper Bon Iver på vinyl i mitt huvud. Har på mig skor inne så jag slipper få allt för mycket skavsår när jag sedan måste börja använda dem ute.
 
Mitt liv hamnar i utkast. Inlägg på inlägg raderas. Jag tänker att ni inte vill veta vad jag tänker. Att ni inte vill veta., inte höra de där tråkiga sakerna. För allt jag gör känns så trist och tråkigt.
 
Kan ni inte skriva till mig? Skriv om era tankar, drömmar, hjärtan som skaver och tonårsproblem. Jag kanske inte är någon poet som tänker allt i verser, jag kanske inte är någon psykolog som kan göra allt bra. För jag har tankar, drömmar, ett hjärta som skaver och tonårsproblem jag också.  [email protected]

Av alla stjärnor, världar och planeter

Allt jag hör är knastret från dammkornen som slår mot nålen och får skivspelarens arm att hoppa då och då. Min nya skivspelare. Dessa dammkorn som färdats längre än jag kan föreställa mig blåser ut genom fönstret och dansar upp till molnen.

can't be the central thing

Allt snurrar runt när jag står still. Det är lite som en mardröm fast det inte är det. Och när jag vaknar upp till det jag tror är verkligheten snurrar den också. Jag känner mig som Alice, faller ned i kaninhålet i en trasig evighet.

runt runt runt runt upp upp upp upp ner ner ner ner jag ser inte mer.

Lite små galet sådär.

På gifyo hittar jag på lite små galna saker när jag har tråkigt. ni får gärna följa mig där om ni vill :)

Jag heter:

Ni är så fina allihopa, vet ni det? Här är ni, ni som läser min blogg:

*Jag är 14 år gammal, och ses som väldigt lycklig av min omgivning. Jag får människorna runt mig att tro att det är så, genom att konstant skratta, och enligt dem ha "bus" i ögonen.


Men när jag packat allt jag har, efter en vecka hos min pappa, får jag en klump i halsen. Min mamma är alkoholist. Visst, hon "gör" inget när hon har druckit, men bara att se sin mamma annorlunda, helt personlighetsförenrad, sårar mig. 


*jag är den här tjejen som inte är som de andra. jag har blivit kallad emo, för att jag hade färgglada kläder på mig.

jag drömmer om att bo i ett träd. i en liten trädkoja med små ljuslyktor hängande på väggarna och att regissera filmer och faktiskt vara nöjd över det jag gör.

jag vill känna mig fri. och vara lycklig. för det har jag inte gjort de senaste månaderna. och jag vill ha sommar! för vintern är så melankolisk.
jag tänker alltid mitt liv som i en film. varje liten sak jag gör, hur jag går och hur jag äter, jag tänker hur man skulle kunna filma detta, i just denna ögonblick, i just denna vinkel. hela tiden.

jag sitter vid tumblr dagligen. mitt självförtroende stärks då, på något vis.



*Åh så vackert.

(jag är 14 och drömmer om a bli äldre och flytta till london (eller någon annan fin stad) och att få jobba med musik och leva på det. (ska hinna skriva några böcker också). Jag drömmer om att någon ska hitta mig och älska mig, och kyssa mig och hålla om mig. Innan jag dör ska jag ha varit i alla länder som finns på jordklotet.


*Jag heter Lilly. Jag är väldigt lång för min ålder. Folk tror alltid jag är längre än vad jag egentligen är. Kan vara jobbigt kan vara trevligt. Jag är galen i franskfilm och tv serier. Bryr mig om miljön och hälsa. Kanske borde sluta må dåligt när jag kopplar av, känns alltid som jag måste plugga eller någonting istället för att bara ta det lugnt. Jag tror det vi ser kanske inte alltid syns.


*Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.Rebecca, 17.
Bor i en liten stad i småland med mamma, pappa och syster och passar verkligen inte in bland dom. Hade jag inte varit så fruktansvärt lik min mamma till utseendet så hade jag trott att dom förväxlat mig med någon annans barn på BB.
Går Estet Bild och Form på gymnasiet och hela min fritid består iprincip av att rita, spela olika instrument och bara Vara.


*Jag är en drömmande individ med norrländskt ursprung, som konstant funderar över de fagra ting bortom denna värld som kan upptäckas, betraktas samt upplevas. Ibland är det möjligt att jag hatar mänskligheten, då människans existens är källan till de samtliga hatmomenten.Världen skulle möjligen uppnå optimalt välbefinnande om mänskligheten inte existerade, eller? Jag känner medkänsla för de samtliga levande varelser som lider på grund av människans gärningar. Det är en fager värld vi lever i,vi måste därför ta vara på den, inte förstöra den. Dessa moment är sådana jag brukar fundera över, men jag drömmer även väldigt ofta och regelbundet, dag som respektive natt. Jag älskar att drömma mig bort till en annan fantastisk värld för att därmed komma bort från verkligheten ett litet tag. Jag är en väldigt naturnära individ, som älskar djur samt natur och det är där jag trivs bäst.



*Jag är en tjej som nyss blivit femton och allt. Vet precis vad jag ska bli och det mesta går sådär asbra. Förutom sjukdommar som utplånar mina föräldrar. Båda två dessutom. Därför hatar jag livet, trots att allt annat är så bra.
Jag drömmer om Singapore, dag in och dag ut för gymnasiumet jag ska söka till ligger där. Hela vägen bort i Singapore. Jag har varit i Thailand i sexton dagar, annars är Asien för mig helt jäkla okänt.
Jag tänker ganska mycket på kärlek och sånt... för vad gör man inte när man är femton och okysst liksom? Tsha, förutom en puss eller två på dagis.
Jag tänker, hur sjutton det skulle vara om man var sådär överdrivet kär så att det drog i mungiporna och om man hade en stor hand att fläta in fingrarna och sakna någon på sommarloven. Jag har varit sådär barnsligt förälskad när jag var sisådär tretton men vi var nog bästa vänner bara. Fast det var den bästa känslan i hela världen när jag och han somnade under stjärnhimmeln och kollade på soluppgången. Jag tror bara att jag tänker på kärleken för jag har så många hål i mitt hjärta från folk som gått, och fler står på tur. Människor så nära mig står på tur och jag vill ha en axel att gråta mot när de går för jag är fortfarande bara femton och alleldes för svag för att se någon gå nu. Min familj skulle bli rynkiga och tappa tänder, men saker blir inte riktigt som man planerade. Och vem vet? Jag kanske blir uteliggare, inte pilot eller civilekonom som planerat? Nej jag vet inte, jag är så vilsen så det inte går att vara mer vilsen.


*Jag är en vilsen och tjej på sjutton år som dansar ensam till broder daniel tills grannarna bankar i taket, drömmer om Paris, London och Göteborg, gråter åt det mesta och orkar allt tack vare mina systrar.


*jag är en sjuttonårig deprimerad tjej som tänker alldeles för mycket på allt.


*Jag heter Maja och jag drömmer nästan hela tiden. Ibland kanske jag lever lite för mycket i drömmarna, och tror att allt är så himla bra fast att det kanske inte är det. Oftast drömmer jag bra saker, som att vi flyttar ihop, blir vuxna och skaffar barn. Om framtiden liksom. Men ibland när jag sitter på bussen hem sent om kvällarna kan jag nästan börja gråta för att jag tänker på hur det skulle bli om han dog, om han drunknade när han var ute och fiskade. Hur ledsen jag skulle vara, vad hans kompisar skulle säga till mig, hur begravningen skulle vara. Det är verkligen en hemsk dagdröm och jag måste alltid stoppa mig själv någonstans där vid begravningen för att inte börja störtgråta


*Jag heter Ellen. Min största dröm är väl att en dag få lämna Sverige, bo i en fuktskadad vindsvåning i Paris eller London, lära mig ett nytt språk, bli klubbfotograf och åka på äventyr, festivaler och äta picknickar i vårsolen.

Ps. Din blogg är fin. Nästan finast faktiskt.


*jag heter micaela, jag är 19. passar inte riktigt in i denna världen. jag gillar inte alls många personer. jag fotar nästan varje dag, om jag inte får fota är inget värt att uppleva. jag gör ofta lite annorlunda saker med mina vänner, och drömmer om en underbar sommar med min bästa vän i en trädkoja med en kopp kaffe och en skivspelare. jag älskar gammla saker och övergivna hus. jag bor på en liten gata omringad av tallskog, ganska nära havet. jag lyssnar på musik nästan hela tiden. (din blogg är fin.)
*jag heter hanna. jag vet inte riktigt vem jag är eller vad jag vill göra, och när jag ser mig själv i spegeln förstår jag oftast inte vem det är jag ser. jag röker väl lite för mycket för mitt eget bästa, är alldeles alldeles för kär och vill helst hugga huvudet av de flesta i min klass.

filosoferar och skriver en del också, men det har jag inte vågat dela med någon ännu.


*Jag är en tedrickare på 16 år som inte kan bli arg (inte utåt i all fall). Jag är en realist som tycker att allt ska vara som det låter och verkar. Jag tränar dans sju timmar i veckan. Jag älskar att äta mat, dansa, fotografera, lyssna på musik och läsa böcker. Men ogillar pannkakor, mjölk, särskrivningar och orättvisor.
Jag drömmer om sommaren, att resa, studera i ett annat land, flytta hemifrån och bli oavsiktligt kär i någon som får mig att sluta tänka på min förra. 


*Mitt namn är Louise och jag är numera närmare tjugoett än tjugo år gammal.

Jag är rätt så flyktbenägen, och det där orosmolnet kallat framtidsplaner får mig mest att inte vilja göra något. Fast problemet är att jag vill göra allt, och vara överallt.

Annars älskar jag om djur, mest blåvalar. Och jag tycker om matlagning och att baka. Och att se och lära mig nya saker.

*Jag heter Frida, 16.

Jag tycker om handskrivna brev, böcker och påtår kaffe. Jag tycker inte om blommiga saker, min stad och tekniska saker.

 

Jag drömmer om alldeles för mycket saker. Pojkar i stockholm, flickor på samma busshållplats och om att flytta till Göteborg. Bli känd på mina dikter, noveller, romaner, anteckningar, berättelser och så vidare.

 

Dessa dar försöker jag få bort mitt ex hur min skalle och alla avtryck hen har gjort på min kropp. Sen så försöker jag leva på den lilla fritiden jag har om kvällarna då jag dricker kaffe med mor min, äter jordgubbar med nutella och dansar till känn ingen sorg för mig Göteborg alldeles för mycket. Studera gör jag så mycket att gråter över hur bra allt är.

 

Och så tänker jag inte så mycket längre. Sluta tänka och börja genomföra.

 

 

*Jag är Linnea, 15 vintrar gammal, bosatt i Umeå.

Jag är en begrundare (är det ens ett ord?) och tänker alldeles för mycket. Det mesta av tankarna blir förkortade till både korta och långa texter. Jag är otroligt skör men samtidigt förbannat stark. Och jag älskar Kent.


*Jag heter ebba och är 16 år gammal. Jag har en hjärtsjukdom samt TBE sen två år tillbaka så det ända jag drömmer om är egentligen att bli frisk igen och att få kunna leva normalt. Fast trots det så är jag nog världens lyckligaste människa. Jag har en underbar familj, underbara vänner och en underbar pojkvän som alla älskar mig.

Jag älskar att fotografera mer än något annat. För mig är det helt klart det bästa sättet att få ut sina känslor och tankar genom bilder. När jag mår bättre har jag förberett för att starta ett eget företag som jag hoppas får komma igång snart, ååh vad roligt det ska bli.

Annars så gillar jag att läsa din blogg. Du skriver hur fint som helst och dina bilder är helt magiska. Tack för en världsbäst blogg!



Bort bort bort.

Jag är som en fjäder. Blås bort mig.

Men inte idag.

Idag har jag inget vackert, sorgligt eller fint att förmedla. Bara att en ny bloggdesign sakta växer fram (sista bilden) och att hjärtan är himla fint att rita.

Dansande blod.

Brus. Bara axlar. Gåshud. Ljusstrimmor genom persiennen. Fjädrar. Trädtoppar dansar i vinden. Tusen leverfläckar. Trassliga hårslingor som kittlas mot halsen.  Solen värmer stela axlar och nakna nyckelben. Svävande tranor i osynliga trådar. Svart. Vit.

Blunda. Nej blunda sa jag, tänk inte på det. Bara. Bara blunda, okej? Hör du det? Hör du våren som kommer? Du vet att den är påväg. Även om den kan verka långt långt borta, så långt att det är svårt att hålla kvar tanken. Den är svag, den flyger som en fjäder i vinden. För med sig liv. Den får fåglarna att sjunga, djuren att vakna, naturen att leva. Våren får blodet i dina ådror att dansa. Den dödar ångesten som tryckt på ditt sinne hela vintern. Våren är liv. Så öppna ögonen och lev med den.

21:27

Det känns som om jag möblerar om i mina bokhyllor alldeles för ofta.

På flykt.

Nu kan jag andas ut. Iallafall för en vecka. Inget skolarbete och inga tidiga mornar. Bara att andas blev helt plötsligt lättare. En veckas lov är vad jag behöver nu.


RSS 2.0