Berätta för mig.
Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
Fast i min existens.
Jag existerar. Men endå inte. Jag syns, hörs och känns, även fast ingen ser, hör eller känner mig. Jag vill gömma mig under täcket tills det blir vår, tills solen värmer skulderbladen.. Men jag vill inte vara ensam. Jag vill inte gå någonstans och jag vill inte stanna kvar. Ta mig bort här ifrån, gå ingenstans. Bort, bort, bort. Berätta för mig.
Jag tänker ganska mycket nuförtiden. Bara tänker. Tänker på världen, på mig, på er, på andra, på rosa moln, stjärnor, eviga tankar och vackra ting. Jag tänker rätt mycket på er. Nästan varje dag. Ni som besöker mig här, ni som ser det jag skriver, forograferar och drömmer. Ni vet så mycket om mig och jag vet så lite om er.
Om ni vill berätta för mig vilka ni är, vad ni drömmer om och hur ni lever, känner och tänker. Ni får vara anonyma, det spelar ingen roll. Så gör jag ett fint inlägg med era livshistorier sedan.
Hej världen.
Nästan en vecka utan bloggning, 54 olästa inlägg på bloglovin, osvarade kommentarer och mejl. Det har hänt ganska mycket sedan ni hörde av mig sist. Allt kanske inte har så stor betydelse för er, men spelas upp i mitt huvud gång på gång.Jag har en ny jordglob och fler bekymmer än någonsin att grubbla över.
Sitter mitt på golvet med stora hörlurar på huvudet som är kopplade till skivspelaren. När låten är slut hör jag knastrandet från nålen som skrapar mot skivan. Knastrandet som man tidigare bara kunde ana blir allt mer tydligt tills det tystnar igen när nästa låt börjar. Att isolera sig från världen. Det enda som existerar är golvet jag sitter på, musiken i mina öron och ljudet från min fot som stampar takten. I tystnaden som ändå inte är tyst får jag tänka ifred. Utan någon som stör.
Varje människa behöver ett tomrum som ingen känner till. Ett tomrum där allt är tillåtet, där ingen säger att saker är omöjliga och där tiden står still.
Där jag bor.
Här bor jag.
Bland gamla skrivbord, jordglober, katter. . .
. . .skivspelare, böcker, glasburkar och väskor.
Mitt nattuksbord är gjort av tidningar.
Och böckerna i ordnade efter färg.1...2...3
Ni är nu 123 personer som följer min blogg påm bloglovin, och det är jag så himla glad över. Tack.Som tystnaden fast högre.
Blåser på pappersfåglar, somnar med ansiktet begravet i kattpäls och skriver på en meningslös svenska uppgift.Fortare än någonsin II.
Jag vet att hennes hjärta slår snabbare när jag närmar mig, jag kan höra det. Som en trumma, en trumma i hennes bröstkorg. Hon vet redan att det är jag, innan hon med ett ryck på huvudet tittar upp. Det gör hon alltid.
Där under hennes mörka lugg skymtar en bekymrad rynka fram mellan hennes gröna ögon som ser in i mina. Hon ser koncentrerad ut, nästan som om hon förstår att jag kan höra hennes hjärta slå, som om hon försöker bromsa det. Få det vara tyst. Fast det är förstås omöjligt. För henne.
Jag kan inte hjälpa det, jag känner hur mungiporna dras upp och formar ett leende. Hon slår hastigt ned blicken och skakar försiktigt på huvudet så hennes långa lockiga hår faller ned över hennes ansikte. Några sekunder senare har blodet rusat till hennes kinder som blir röda. Hon är alldeles varm inombords och hennes hjärta slår fortare än någonsin. Jag skulle vilja gå fram. Ta henne i mina armar och hålla henne hårt, säga att jag aldrig kommer låta henne lämna min trygga famn. Känna hennes galopperande hjärta dunka mot min orörliga bröstkorg. Utan att behöva skrika inombords.
Hon förstår inte hur farlig jag är. Inte ens jag själv förstår. För hur kan någon förstå något som är omöjligt. Jag är omöjlig. Den lilla bit av min existens som finns lever för henne. Att tänka hennes namn är omöjligt. Ett fragment av vad jag brukade vara finns kvar gömt i ett hörn. Jag var magnifik, en orädd själ utan några svagheter.
Idag är det måndag.
Idag är det måndag. På måndagar får man vara lite sådär extra knasig. Spela musik i skiv spelaren alldeles för högt, sjunga, dansa och svära till musiken. Men man får också vara trött. Ligga i sängen med nacken mot sängkanten och blåsa på pappersfåglarna som hänger i taket....
Jag vet inte vad jag ska blogga om. Berätta för mig vad ni gillar med min blogg så kanske jag blir mer peppad.Mörkret
En vinter tävling.
21:21
Något annorlunda.
Ibland måste man bara vända allt upp och ned. Jag brukar ju offtast fota skog och människor. Men idag slänger jag in några bilder som är motsatsen till det.